Sala maj
2004 Hej
Bridgevänner
En kort presentation av
Sala BS. Klubben har drygt 40 medlemmar och vi spelar måndagar med start kl.
18.30. Deltagarna kommer till
huvuddelen från Sala, men också från Heby, Morgongåva, Vittinge och Salbohed
och andra närbelägna orter. Ibland har vi mer långväga gäster t.ex. från
Uppsala. Under flera år har vi haft en ganska omfattande kursverksamhet i
Sala men även några kurser i Heby. Vi har lyckats få en stor del av eleverna
att fortsätta med att spela på klubben och nu utgör de ung. hälften av alla
deltagare, och därmed har vi fått en fin blandning av yngre och äldre samt av
nya och gamla bridgeuvar. Vi spelar för det mesta partävling. Vi har mycket
trevligt på våra bridgekvällar inte minst tack vare vår duktiga och hängivne
tävlingsledare. Känner ni igen beskrivningen av en typisk landsortsklubb? Nu till mina funderingar. ”I kväll var det svårt, vi hade ju inga kort.” Som
bridgespelare har man då och då hört liknande uttryck och kanske själv varit
i en sådan situation då man mest spelat försvar i en partävling. Är det
verkligen mycket lättare att vara spelförare än försvarare? Om det mesta går ens väg en spelkväll och speciellt om man
skulle råka vinna så tänker man inte så mycket på hur många gånger man varit
spelförare. Det bara flyter på. Liknande tankar har stört mig, har inte alla par samma chans i
en partävling. Hur stor inverkan på slutresultatet har turen att få bra kort
och därmed kunna bli spelförare i många givar? Därför beslöt jag att göra
något av mina funderingar. Vi brukar vara runt 16 par och spela 22 brickors
partävling. Efter tävlingen har jag gått igenom brickprotokollen och sett
efter hur många gånger varje par varit spelförare. Detta har jag sedan
sammanställt med parens slutresultat i procent den kvällen. Så har jag
fortsatt 20 vanliga partävlingar och därmed fått ett grundmateriel som består
av 289 pars värden, och där finns inte längre parnummer eller namn med.
Värdena består av resultaten i procent jämförda med hur många gånger man
varit spelförare en kväll. Antalet kontrakt för ett par en kväll varierar
från lägst 5 till max 16 stycken, och resultatet i procent från c:a 30 till
c:a 70. Som förväntat har de flesta
haft kontraktet runt 10-11 gånger per kväll, eftersom vi spelar 22 brickor.
Rundpass har förekommit vid några tillfällen. K/K nedan betyder Kontrakt/
Kväll.
Många kontrakt en kväll leder naturligtvis inte automatiskt
till ett bra slutresultat, Man måste ju hela tiden värdera och ev. omvärdera
sina kort; ska man bjuda utgång eller inte, ska man bjuda en gång till i en
konkurrenssituation eller ska man passa eller t.o.m. dubbla ? Men med ”bra kort” har man större svängrum
och kan pressa budnivån där motståndarna inte kan konkurrera. Om motståndarna
offrar sig mot t.ex. ett utgångsbud och får fyra dubblade straffar, vilket
par har då de bästa korten? Ett gott recept är tydligen: skaffa dig bra kort
och bjud lagom offensivt samt spela hyfsat och ge inte motståndarna alltför
många favörer. Avsikten med denna undersökning har enbart varit att se vad
som händer på Sala BS, jag menar inte att det går att överföra direkt till
andra klubbar eller till högre bridgenivåer. Det vore intressant att få ta
del av andras erfarenheter på det här området. Anmärkning: Vid jämnt antal par spelar samtliga 22
brickor. Vid udda antal deltagande
par spelar ”sitteparen” 22 brickor och övriga, som vandrar runt, 20 brickor.
Jag har då valt att låta dessa par ”vara spelförare” på 1 bricka av 2 vid
blindbordet, vilket ju är mycket sannolikt enligt ovan och alltså inte
påverkar slutresultatet särskilt mycket. Dessutom får paret vid blindbordet
spelad procent på den ronden. Det viktigaste är ju inte att vinna utan att ha trevligt
tillsammans och att kanske få ett minnesvärt spel med sig hem. Med
bridgehälsningar från
Bo Jacobsson |